Hjalmars hörna

Är du nyfiken på biodling och vill pröva en på flera sätt givande hobby?
Som nybörjare och medlem av Eskilstuna biodlarförening har du möjlighet att söka ett ”nyföretagarstipendium”, tack vare Hjalmar Larsson – biskötselpionjär, uppfinnare och entreprenör.

”Bikungen” kallades Hjalmar Larsson (1894-1988) allmänt i Eskilstuna. Biodlingen började av en slump 1917, berättade han nästan ett halvt sekel senare i sina minnesanteckningar till Sörmlands läns biodlarförbunds 50-årsjubileum 1964. Trots problem som varje nybörjare kan möta blev Larsson både en framgångsrik biodlare och företagare med flera patent och försäljning av bikupor och redskap till hela Sverige. ”Hj. Larssons Biredskapsfabrik” med adress Snopptorp, Eskilstuna, blev ett begrepp inom biodlingsbranschen.

”Finns det något mera spännande i naturen att uppleva än studiet av bina, deras samhällsliv, flit och utveckling och deras insamling och förädling av blomnektarn till honung.” Den retoriska frågan ställde Hjalmar Larsson i minnesskriften vid biodlarförbundets 50-årsjubileum.

Eskilstuna biodlarförening bildades 1918 med Hjalmar Larsson som förste ordförande. Föreningen grundades hemma hos Carl Johan och Sofia Gustafsson, som senare skulle bli svärföräldrar till Hjalmar. Det skedde i Gustafssons nybyggda villa Skoga i Snopptorp där dottern Ebba och Hjalmar flyttade in sedan de gift sig 1938.

Som 14-åring började unge Hjalmar arbeta som dräng i Ärla mot betalning i form av kost och logi. Fyra år senare började han vid valsverket i Skogstorp och senare vid Stålpressen i centrala Eskilstuna. I maj 1917 skaffade han ett första bisamhälle i en halmkupa, ihop med en inflyttad arbetskamrat som ”var något förtrogen med biskötsel” från sin hemort och väckt hans intresse för ”en mycket uppskattad fritidssysselsättning”. Året därpå, knappt 23 år gammal, avancerade alltså Hjalmar Larsson till posten som biodlar-föreningens förste ordförande! Så småningom växte hans biodling till 55 samhällen.

Hjalmar Larsson, som i jubileumsskriften skrev att han står ”i en stor tacksamhetsskuld till Försynen” för sitt intresse för biskötseln, rekommenderade varje biodlare att börja varje dag med ”en tesked honung i en kopp ej för varmt vatten, en utmärkt morgondryck. – – Eller varför inte ta en stor klick honung på morgongröten?”

Denne entusiastiske biodlare framhöll att han var övertygad om att det var konsumtionen av honung som ”bidragit till både energi och uthållighet och gjort, att jag stoppat så bra under många års hårt arbete i min rörelse med tillverkning av biodlingsredskap, en rörelse som startade 1928, men som inom kort kom att bli långt mera omfattande än jag från början räknat med.”

Hjalmar Larssons livslånga och bestående insats blev att uppfinna och utveckla nya kupor och allehanda redskap för biodling. Han beskrivs som framsynt och påhittig och producerade med tiden ett tiotal olika kuptyper, bland annat en kombikupa som kunde användas både mobilt (en s.k. vandringskupa) och stationärt. Larsson deltog i mässor och utställningar, bland annat Lantbruksmötet i Eskilstuna Folkets Park 1939.

Den första fabriken startades 1928 i Löfsta, Snopptorp. Företaget gav ut flera kataloger och sålde produkter över hela Sverige till både återförsäljare och biodlare direkt. Tillverkningen växte ur lokalerna och 1947 flyttade Hjalmar Larsson sin fabrik till nybyggda lokaler i tre plan vid Hejargatan i Vilsta industriområde. Som mest sysselsattes ett tiotal arbetare och tillverkningen utökades efterhand till andra produkter, bland annat pakethållare för cyklar. 1951 avvecklade Larsson fabriken i Vilsta, flyttade hem viss tillverkning till den första fabriken i Snopptorp som helt upphörde 1970 ? efter 42 år.

Liksom många andra biodlare satsade Hjalmar Larsson på 1960-talet på så kallade Buckfastdrottningar, ”de bästa Drottningar jag upplevt”. Han beskrev Buckfastbina som fromma och flitiga samlare som gav honom särskilt goda skörderesultat.

I samband med att Eskilstuna biodlarförening 40-årsjubilerade 1958 tilldelades Hjalmar Larsson Riksförbundets större förtjänsttecken i silver jämte ett diplom för sitt mångåriga arbete för biodlingens främjande. Då föreningen fyllde 60 år donerade han och hustrun Ebba 10 000 kronor till en fond, ”Hjalmar och Ebba Larssons fond”, vars ränteinkomster skulle användas att ”bestrida medlemmarnas kostnader för kaffe med dopp vid vår-, höst- och årsmöten.” En tiofaldigt större donation gjorde änkan i samband med Eskilstunaföreningens 70-årsjubileum 1988. Avkastningen av denna fond används till nybörjarstipendier till nya medlemmar.

I samband med årsmötet 2001, framkom att Ebba Larsson testamenterat ytterligare en stor summa pengar till föreningen. Dessa pengar skall finnas i en fond vars avkastning skall användas för att främja drottningodling till medlemmarna i föreningen.